deccemmber

Enligt kalandern har jag 14 v kvar, så jag kör på 14-16-17?? veckor. Kan lika gärna gå över tiden man vet aldrig. Men ca 95 dagar, det känns som ingenting alls. Jag längtar bara tills detta året är över så lär det gå väldigt fort sen om inte annat. Igår kväll när vi låg i sängen såg man helt plötsligt en fot sticka rätt upp från magen, & sen när den vände sig sjönk hela vänstra sidan på magen ihop. Hur jävla häftigt är inte det?! Jag började skratta bara & blev så glad. Ärligt så känns det skit skumt, för när Mini sparkar & jag får tänka efter lite fattar jag att det är en liten liten människa innuti mig, känslorna kring det är väl blandade. Ena stunden känns det = alien, andra stunder blir det verkligt. Men ändå, en liten bebis i min mage. Jag undrar hela tiden om det är flicka eller pojke, just nu håller jag på flicka det känns ganska rätt. Undrar vem h*n kommer vara lik, hur h*n ser ut, hur det kommer vara att få upp Mini i våra armar. Mitt huvve bara nurrar :). Men lyckliga är vi i alla fall & jag älskar när Mikii pussar med magen, oftast när han pratar med magen sprattlar det som bara den. Fyyyy ge oss 13 Mars NU NU NU.